Vägen till paradiset passerar först jordbruksmarker, för att sedan fortsätta in i djup djungel. Någon har räknat ut att från den närmaste staden så svänger vägen 762 gånger som man på extrema stigningar och sluttningar måste utstå för att nå dit.

Det är bara 'farang' (vit turist) som ser skyltarna om hastighetsbegränsningar. De flesta turister som anländer vita i ansiktet lovar sig själva att detta nog var sista gången över denna sträckan. Precis på platsen för turisternas ankomst och avgång, i mitten av marknaden som under kvällstid varit öppen de senaste årtiondena, sitter mr Phonnock.
Vi befinner oss vid Himalayas östra fot i nordvästra Thailand och på gränsen till Burma. Omringade av berg och djungel med elefanter, apor, lianer, vattenfall och varma källor. Vi sitter på gatan upplysta av en liten glödlampa som hängts upp i ett rangligt stativ i järn. Hundarna som lever fritt här är glada, rena och levande.

Ett nytt perspektiv på livet

Konsthantverkaren och lädermästaren mr Phonnock står för de senaste veckornas läderarbete som ligger med hjärta utplacerat på marken framför oss. Mockasiner, handväskor, plånböcker, handgjorda flöjter av bambu, smycken och ibland noga utvalda second hand-plagg. Det är en livslång, djupsinnig dedikation och en stark vilja till hantverket som tagit honom hit. Han är känd bland den thailändska befolkningen för sitt läderhantverk.

Min tacksamhet är enorm till mr Phonnock som gett mig gåvan att se livet också från ett mindre privilegierat perspektiv på gatan. Att på riktigt möta sin egen integritet och utifrån det träffa människor från hjärtat. Han har kommit att bli min thailändska storebror, inspiration och lärare.

Tas an som lärling

Det är omöjligt för mig att inte välja hantverket - hantverket har valt mig och 2012 blir jag en av hans, genom åren, få studenter. Som kvinna krävs en än större drivkraft och viljeinriktning när det kommer till mansdominerade yrken (kanske speciellt när man befinner sig utanför vårt mer jämställda Sverige). Men framförallt behövs det när man utan undervisning eftersom engelskan är fåordig, nästintill obefintlig och kroppsspråket blir essentiellt. Under veckor som blir till månader som blir till år tar jag mig fram enligt principen "learning by doing". Känslan jag finner i vänskapen, arbetet, omgivningarna och den thailändska kulturen är lika omöjlig att beskriva som att motstå och får mig att åka tillbaka flera gånger per år.

Jag åker de 762 snäva svängarna över bergen ett trettiotal gånger för att handla mer material. Jag städar, tvättar, roddar med mallar och skrivarapparater, kör hundarna till veterinären, moppen till verkstan och handlar mat varvat med det hantverk jag får i utbyte.
I konstens alla regler lär jag mig att sy skor.

mr Phoonsin Phonnock

"Hanna Can Do"

År 2017 har mr Phonnock givit mig mod nog till att designa mina egna mallar och den "jämtländska versionen" av originalet från Navajo i Nordamerika utformas. Jag känner mig otroligt priviligierad och ärofylld som får fortsätta på hans livsverk. Jag påminns om att min pappa jobbade på Lundhags skomakarna under mina första levnadsår och blir inspirerad av deras hållbarhetstänk utifrån den snabbt växlande klimatet i fjällvärlden. Här hemma i Jämtland finns en djup stolthet i hantverkstraditioner och starka material, som också talar det miljöriktiga språket. Något jag hoppas och tror skiner väl igenom mockasinerna som de är utformade idag.

När detta skrivs, 6 år senare, har jag och min familj bas i Åre, Jämtland och på Södermalm, Stockholm och det känns fortfarande som om Haseya's resa bara börjat. Visioner och intentioner om att utveckla Haseya finns alltid inom mig. För mig är Haseya livsstil, cirkuläritet och framtidens sätt att investera i skor. Varumärket är progressivt och strävar hela tiden att vara orienterat i nutiden för framtiden och söker hela tiden sätt att göra saker bättre på!

Kika gärna in på instagram där processen görs mer tydlig!
@haseya.moccasin